Med bilar som klarar sig utan en människa vid ratten och med ett bokningssystem kopplat till kalendern går det att göra sig av med båda ändnoderna i den kedjan. Som kund behöver du inte göra bokningen och någon taxichaufför behövs inte heller.
Google mot Uber. Ett företag är redan experter på automatisering och håller på att ta den till fordonsindustrin. Det andra företaget har redan förändrat taxibranschen och vill nu ta ytterligare steg med hjälp av automation.
Men det intressanta är inte kampen mellan två omskrivna företag. Det intressanta är hur den här utvecklingen på sikt förändrar förutsättningarna för bilismen.
I somras skrev jag om vad som händer när robotbilar kopplas ihop med våra kalendrar. Jag hade lyssnat på elfte avsnittet av podcasten Bad Voltage. Tim O’Reilly intervjuades och samtalet kom bland annat att handla om Uber och hur kedjan för en resa fungerar:
En app för föraren i bilen, en annan app för kunden och däremellan ett backend-system som sköter bokningar, betalning och annat. Resultatet är ett väldigt enkelt sätt att beställa, åka i och betala en taxi.
Men med bilar som klarar sig utan en människa vid ratten och med ett bokningssystem kopplat till kalendern (Googles kalender, hur många är vi som använder den?) går det att göra sig av med båda ändnoderna i den kedjan. Som kund behöver du inte göra bokningen och någon taxichaufför behövs inte heller. Istället kommer en bil vänta på dig när du går ut genom dörren för att resa till den plats där du ska vara härnäst. Med koll på aktuell trafiksituation kommer bilen dessutom vara på plats tio minuter tidigare än normalt, och skicka en notis om det till din telefon.
Resursutnyttjandet av bilar borde kunna öka och behovet av parkeringsplatser därmed minska. Dessutom kan de parkeringshusen rymma fler bilar. Robotbilar behöver inte lika stort ytrymme eftersom inga dörrar behöver öppnas. Och lika stor takhöjd behövs inte heller. Bland annat.
Sen återstår i och för sig hela ansvarsfrågan. Även om robotbilar är bättre förare än oss människor kommer de för eller senare att vara inblandade i olyckor. För som jag skrev på dn.se:s Teknikblogg, också robotbilar styrs av mänskliga beslut:
Kommer algoritmerna vara konstruerade för att minimera personskadorna när en olycka är oundviklig? Eller kommer det vara minsta möjliga kostnader för samhället, i form av sjukvård och så vidare, som har högsta prioritet? Har du haft råd att skaffa en premium-modeller är den kanske konstruerad för att skydda dig och dina medpassagerare till vilket pris som helst? Jag är övertygad om att en bil utrustad med mängder av sensorer och snabba processorer ofta kommer kunna fatta beslut snabbare än vad en mänsklig förare skulle kunna göra. Det intressanta är vilka beslut bilens dator har fått instruktioner att fatta. Och de instruktionerna får datorn av människor, oavsett vilken ordlek Google och andra ägnar sig åt.
Någon gång i höstas hörde jag en podcast där en av deltagarna var övertygad om att bilen han just köpt är den sista han någonsin kommer att äga. Det kan ha varit det här avsnittet av a16z, men jag är inte säker. Däremot kommer jag ihåg att det innehåller en intressant diskussion om framtiden för “ägande” ser ut, och det är ju i allra högsta grad relaterat till utvecklingen som Google och Uber håller på med.
I nästa vecka ska jag träffa högstadieelever på en skola här i kommunen, för att prata om hur digitaliseringen förändrar samhället. Jag tänker bland annat prata om robotbilar med dem. Någon som är sexton år idag kommer antagligen ta ett körkort, men frågan är om deras barn kommer att göra det.
Uppdaterat: Sam Altman, vd på riskkapitalbolaget Y Combinator, skrev för övrigt om samma ämne i somras: Uber vs Car Ownership